Harapienta fick stå inne bredvid Sevillano över natten. I går morse tog vi ut dom och gjorde ett nytt försök att betäcka. Harapienta var lika brunstig som dagen innan, men..... Sevillano var om möjligt ännu mindre intresserad. Han gick fram och luktade på henne, sedan började han beta. Det sto som är här för betäckning går i en hage lite längre bort. Han fick syn på henne och stod bara och tittade åt hennes håll. Vi gav till slut upp. Harapienta gick före honom tillbaka till stallet. Han gick precis bakom, utan att bry sig.

Vi hämtade in det andra stoet för betäckning. Jag började bli orolig att det var något fel på Sevillano. Men inte. Han blev jätteglad och betäckte henne på en gång.     Så Ingrid ditt sto är favoriten för tillfället.

När jag gick tillbaka med Harapienta till hennes hage passerar vi Sevillano. Han brukar alltid komma och titta när någon häst går förbi. Hon stannade två gånger och stod och tittade efter honom, men han var ointresserad, och kom inte. Det är lätt att lägga mänskliga känslor i en sådan här situation, men jag får mer en känsla av att han kände obehag på något sätt. Jag undrar vad hon utstrålade. Han har ju betäckt henne flera gånger förut.

I dag skjutsade jag Fanta och Prissan till sitt nya stall. Johanna behöver ha dom närmare sig, för att få tiden att räcka till. Lilla Prissan, 3 mån, stod uppbunden i transporten. Hon stod alldeles still och lugn hela vägen, bredvid mamma. Duktig.

Sedan hade vi tänkt betäcka Harapienta. Jag har ju just bestämt mig för det      och så var hon jättebrunstig i dag.  Då, till vår stora förvåning ville inte Sevillano????   Skall det vara bruna ston i år eller?? 

Nu har jag satt henne i boxen bredvid honom över natten, så får vi se i morgon.  Hon gnäggar och kissar och är jätteförtjust i honom  och han vänder sig bort i från henne. Jag förstår ingenting. Det är väl tjusningen med djur, att dom inte alltid är förutsägbara.

Sedan kom veterinären och ultraljudade två ston. Belleza som är betäckt för andra gången i år (första blev inget) hade något som såg ut som en äggblåsa men den var inte helt tydlig. Vi får kolla henne igen om ett tag. Hon har betett sig lite konstigt. Hon brukar gå in i dimman och bli slö och ointresserad när hon blir dräktig. Nu är hon tvärtom, jättevaken och vaktig och reagerar häftigt på allting.

Det andra stoet , som är här för att bli betäckt med Jubon, har varit ett problembarn. Hon har varit sjuk och inte tagit sig, varken förra året eller i år. Vi höll alla tummar som fanns för att hon skulle vara dräktig nu, och det var hon. Lycka.

Till slut tog jag ett pass i ridhuset med Harapienta. Vi tränade lite long reins. Hon gör framsteg. Börjar kunna jobba i kort trav längs spåret . Hon har lite dåligt självförtroende, så det blir mycket beröm och klappar. Då växer hon och anstränger sig lite till.

Invicta håller på att tappa fölpälsen. Det är jättespännande att se vad som kommer fram. Hon blir någon slags mörk brun med ljusare och mörkare partier.

Här kommer min favoritros som blommar nu Louise Odier en gammaldags sort.

Förmiddagen blev lite stressig eftersom vi upptäckte att det igångsprutade stoet plötsligt var högbrunstig. Det kan ju bli korta brunster när man sprutar, så vi ville inte förlora någon tid. In med hingst och sto. Snabbt gjorde vi i ordning båda och så betäckte vi i närmsta hagen utanför stallet. Det gick lätt och fort. Nu får vi se om det blir en gång på söndag också.

Ja så börjar allvaret med visningsträning. I dag tog vi in Carrera och Harina för att påbörja träningen inför championatet i september.

 Ja egentligen är det ju Harina som behöver startas i gång nu, och hon behöver sällskap så här i början. Först fick dom stå inne ett par timmar och svalka sig i stallet, och varva ner från bromsarnas attacker.

Carrera kommer ju ihåg från förra året vad hon skall göra, så där behöver  vi mest finslipa formen och försöka få fram traven så mycket det går. Hon är väldigt samarbetsvillig och lätt att jobba med. Sussie som fick ta henne i dag var lyrisk.

Harina däremot var som en tjurig treåring. Vill inte, du är dum, varför måste jag det för? Hon fick lära sig att gå runt mig på en volt. Att gå med mig på rakt spår och att ställa upp sig och stå still. Det var mer än nog för henne i dag.

Här kommer några bilder. Först piggade vi upp dom genom att släppa dom lösa en stund.

Carrera två år.

Och så den vildvuxna ettåringen Harina

I dag fick Harapienta komma in och vila från betet, under dagen. Hon var den som såg mest plågad ut pga bromsarna och värmen. På eftermiddagen tvättade jag av henne, sadlade henne och gick till ridhuset. Det var tydligen uppskattat. Hon gjorde allt jag bad om. Först lite lugn longering i skritt och trav. Sedan lite öppna på volten. Hon har fortfarande lite svårare i höger varv, men hon gjorde det. Så ridning. Jag gjorde övningen pärlor på tråd som jag har lärt mig av Annie.

Det är små volter efter långsidorna. Ja, för Harapienta så blir dom inte så små och inte så många, men oj vilken effekt den här övningen har. Man får en häst som arbetar genom hela kroppen och använder bakdelen. Efter det vågade vi oss på lite öppna efter långsidan. I vänster varv gick det som en dans. I höger blir det lite vingligt och osäkert, men det kommer. Så tränade vi på halt, rygga och gå framåt. När hon hade förstått så blev det tvärnit från trav (ja, jag är fd westernryttare och van att träna stopp, rygga ofta) Jag tycker att hästarna skall kunna det. Det känns säkert att veta att man kan få stopp på hästen i alla lägen, obs utan att dra den i munnen, bara röst och säte. Nu är ju PRE-erna så grymt känsliga så man behöver ju nästan bara tänka det.

Efter det här fick hon godis och en stor kram. Underbara Harapienta. På väg från ridhuset började jag fundera på att betäcka henne igen. Hon får ju så användbara bra avkommor, hållbara, starka och med kanonpsyke (fast jag hade ju tänkt sälja henne   ).

I går blev Sevillano skodd på förmiddagen. Det kändes inte rätt att släppa ut honom i hagen efter det. Han hade blivit uppäten av bromsarna. Jag tog honom till ridhuset och busade lite med honom lös i stället. Jag håller på att vattna ridhuset så en spridare var i gång. Det tyckte han var spännande. Han hoppade över vattenslangen flera gånger. När han kom i full fart mot mig och stannade fick jag idén att försöka lära honom att stegra på kommando. Jag tog ett spö som jag höjde i luften. Han försökte med att lyfta ett framben i taget. När jag hetsade honom lite råkade han lyfta båda samtidigt och fick jättemycket beröm.

Snart har han förstått.

Efter det ultraljudade vi ett sto som skall betäckas med Sevillano, men inte vill brunsta. Hon sprutas igång nu, så får vi hoppas att det fungerar.

I dag tog jag några bilder på Johannas lilla Preciosa (e. Sevillano u. Infanta). Hon har blivit tre månader nu och är riktigt fin.

Ja det är ungefär vad man orkar i värmen. Vattna blommorna. Dvs krukorna med blommor, plus några nyplanterade som skulle dö om dom inte fick lite vatten.

Här kommer lite smakprov.

Det här är en miniatyrpelargon som heter David Mitchell. Är den inte söt?

Den här krukan vet jag inte vad det blir av jag köpte några småplantor i Österbybruks orangeri. Tagetes kände jag igen men den i mitten som bara var

några cm stor är en gökunge. Jag börjar tro att det är en Tobaksblomma. Jag väntar med spänning på att den skall blomma.

Här är det rosa och vinrött som är färgen. Den mörkaste är släkt med Blomman för dagen och får rosa blommor, så är det en mörkröd salvia som också får rosa blommor tror jag.

Den här pionen dök lötsligt upp när den ljusrosa pionen hade blommat över. Kanske en mutation. Jag har inte sett någon sådan förut här.

Och sist men inte minst, min underbara lavendel, som jag har mycket av.

I går red jag äntligen Sevillano efter ett uppehåll på några veckor. Det var väldigt varmt, så det blev inget långt pass. Men vi njöt båda två av att göra något tillsammans. Han ansträngde sig verkligen för att göra allt rätt. Nu vattnar jag ridhuset ordentligt för att kunna komma igång med ridning och visningsträning inför championatet. Harina har ju alldrig gjort någonting så hon behöver mjukstartas.

Nu kommer några bilder på lilla vildingen Invicta  eller  miss Jekyll - miss Hyde

En gullig liten Invicta kommer ut på kvällen:  

Så växer hornen ut i pannan

Vadå, jag har inte gjort något!!!

Iliada och Belleza med föl är fortfarande uppstallade. Nu har det blivit olidligt med bromsar i deras hage på dagarna, så vi låter dom vara inne då och ute på nätterna. Det är uppskattat inte minst av fölen. Joyero har varit dålig i magen och lite hängig ett tag, men nu mår han bättre. Så här såg han ut när jag släppte ut dom i kväll.

Och efter en stund, så här. Invicta var riktigt galen. Bilder på henne kommer senare.