Seglinge PRE

Alla inlägg under januari 2010

Av Marianne - 28 januari 2010 19:43

Oj, vad mycket snö det har kommit det senaste dygnet. Det var länge sedan man pulsade i snö upp till knäna. Jag körde fast med bilen när jag skulle lunchfodra hästarna och fick skotta loss den.

I dag  släppte vi ut lilla Nicke (som är jättestor) till Ducke som redan var ute men inte syntes till. Nicke sprang förstås runt och ropade efter mamma. Alla hästar i hagarna omkring svarade, men inte Ducke. Han stod och kurade i en annad del av hagen. När jag väl hittade honom och ropade på honom, kom han sakta lunkande.

Det blev i alla fall ett glatt återseende för båda. Ducke som har gått ensam ett tag fick sällskap och Nicke har någon att ty sig till. Så här såg det ut efter några timmar. Dvs båda stod och kurade i snöstormen, efter att ha ätit hö tillsammans.


 

 I dag har Sevillano haft bett i munnen igen. Han var väldigt skeptisk när han skulle ta bettet i munnen, men lugnade sig när inget mer hände. Jag red huvudsakligen med kapsontygeln, men plockade försiktigt upp betttygeln efter ett tag. Det gick bra. Vi tar lite mer nästa gång.

Malpica fick lite böj och stretchövningar i stallgången. Böja sig bakåt efter godis. Kliva runt böjd i kroppen och trampa under sig med inre bakbenet. Där får jag lura henne lite, för hon vill gärna flytta bakdelen med rak rygg och undvika att trampa under sig. Men godis kan göra underverk. Hon verkar villig att göra vad som helst för lite godis. Vi övar också på att lyfta hovar på komando och stå still när jag håller kvar hoven. Hon får inget godis om hon inte står still tills jag sätter ner hoven. Så småningom skall vi försöka med övningen Yoga, dvs att ta godis under det lyfta bakbenet. Men det är överkurs för henne än så länge.

Av Marianne - 27 januari 2010 17:29

Vi visste ju att det skulle komma ungefär mitt på dagen. Ovädret. Jag skulle skjutsa iväg Chillan, så jag skyndade mig iväg i morse och fort hem igen.

Nicke har fått stå inne i dag, första dagen utan mamma. Vi vill inte ha ett hysteriskt föl som springer igenom staketet för att leta efter mamma. Han hade sällskap av kompisen Dijon med sin mamma Dom skall stå inne några dagar. I morgon provar vi att släppa Nicke med valacken Ducke. Nu känner dom ju varandra efter att ha gått i samma hage i fyra dagar. Hoppas att det fungerar.


I går fick Malpica sin träning med upphöjda bommar i ridhuset. Jag var lite mer noga med avståndet nu, för att underlätta för henne. Hon travar glatt lös nu och när avståndet stämde för trav så gick det jättebra. Hon lyfter fötterna högt över bommarna nu och flyter över. Men hon tröttnar fort. Så lite longering. Hon travar stabilt nu i båda varven. Så böjd i en öppna på volten. Jättelätt i vänster varv och vi fick till det några steg i taget i höger. Men hon ställer sig fotfarande helst utåt i höger varv. Hon verkar i alla fall nöjd och belåten efter varje träningspass.


I dag skulle jag ha ridit Sevillano, men vädret gjorde att jag skyndade mig inomhus in i stugvärmen i stället. Riktigt ruggigt.


Nu sitter jag och grunnar över hingstval inför våren. Det gäller att samla så mycket information som möjligt om olika hingstar som kan vara aktuella.

Jag har fortfarande inte hittat den där maffiga svarta hingsten till Malpica.

Han skall gärna ha kort rak rygg, rejäla ben och fantastiska rörelser.

Finns han?

Harina blir vackrare för varje dag som går, och hon rör sig gudomligt.

Det lutar åt att jag försöker med Quarzo igen på Belleza, men jag väntar med att bestämma mig till hon har fölat, så att jag ser om det blev lika bra den här gången. Tänk om hon kunde få ett svart hingstföl  .

Till Iliada blir det Sevillano igen. Dom får så fina föl tillsammans. Där hoppas jag ju på ett hingstföl också i år. En ny Duro.

Här är Harina 2 dagar gammal. Om tre månader får hon ett syskon. Det är så spännande.

  


Av Marianne - 24 januari 2010 22:41

Nu tränar jag Sevillano varannan dag och Malpica varannan dag. I går red jag Sevillano, och nu är han inte alls så osäker längre utan börjar kaxa till sig. Jag kräver lite mer arbete av honom och det tycker han är lite jobbigt. Försökte nafsa mig i benet två gånger när jag lade till skänkeln för att flytta bakdelen lite mer än tidigare. När jag väl fick honom att aktivera bakdelen ordentligt, lossnade det och han började jobba riktigt fint, mer än dom korta ögonblicken som jag fick tidigare dagar.

Malpica har fått jobba med bommar i dag igen. Nu lyfter hon lite bättre på fötterna. Det kommer nog. Så longerade jag henne i skritt och trav med läderkapson. Jag hade satt på henne kapsonen för att börja böja henne lite och att få även henne att aktivera bakdelen lite. Det gick jättefint att böja henne åt vänster och att få henne att trampa under sig med vänster bak. Höger var betydligt svårare. Då blev hon stel som en pinne i rygg och hals och ville inte böja sig. Det är ju vänster bak som hon har/har haft problem med. Hon har gått och spänt sig i hela vänstersidan och nu bad jag henne att stretcha ut den sidan och det var ju som sagt svårt. Där har vi verkligen något att jobba med. Men hon är positiv och arbetsvillig om jag bara inte går för fort fram (då kan hon se ut som en kobra).

Malpica har börjat ta för sig i stoflocken också.

Till min stora förvåning stod hon närmast Iliada och åt lunchhö i dag. Det är annars Harapientas plats. Malpica till vänster och Iliada med Golosa till höger.

Jämför med nedanstående bild där Malpica och Carrera (lägsta i rang) längst till vänster alltid brukar vara längst bort från Iliada (fortfarande längst till höger).


Så har vi ett litet experiment på gång med våra travhästar, eller rättare min travhäst Nicke. Nicke är nu nio månader och har egen box på natten. Han skulle ha Åsas PRE-hingstföl Dijon som kompis och vänjas av samtidigt. Nu har Dijon blivit sjuk och måste vara själv med sin mamma ett tag. Samtidigt måste Nickes mamma (som jag har lånat) lämna oss. Vad att göra? Vi provar med en vuxen valack, Ducke f.d travhäst. Han fick komma in i hagen med Chillan och Nicke, så får vi se om han har lust att ta sig an honom. Nu är Chillan brunstig så situationen är väl inte hel normal. "Herrarna" konkurrerar om hennes uppmärksamhet. Nicke har i alla fall bekantat sig med Ducke genom att hänga i manen och svansen på honom tex. Vi får se hur långt tålamodet räcker.

Här är en bild på när vi nyss hade släppt ihop dom och Nicke var tvungen att dia varannan minut och bevaka mamma.

        

Av Marianne - 22 januari 2010 18:27

I dag fick jag hjälp av Johanna så att vi kunde ta både Carrera och Malpica till ridhuset för lite träning. Equiterapeuten har rekommenderat att Malpica skall skritta och trava över bommar och cavaletti för att lyfta fötterna och arbeta med bakbenen. Hon tycker att det är jätteroligt, men lyfta på fötterna tycker hon inte behövs. Bommarna flyttar ju på sig. Jag fick henne att stanna och titta på bommarna och sedan gå över och inte bara gå på alla bommar. Sakta men säkert blev det bättre och bättre. Hon följer glatt efter lös om man springer före över bommarna. Vi slutade med ett litet kryss som hon fick löshoppa/trava över. När hon trav/hoppade över där det var som högst och ändå lyfte fötterna högt över fick hon jättemycket beröm och så var vi nöjda.


Carrera var inte riktigt på humör. Hon tyckte inte att det var särskilt roligt och vi fick övertala henne att gå över i skritt. Trava över ville hon inte. Kanske är hon inne i en intensiv växtperiod just nu. Jag mätte henne efteråt. Hon är 153 cm över manken och 156 över baken och hon är knappt 1,5 år  , men både pappa och en halvsyster är ju över 170 cm, så vi får se var det slutar.

Av Marianne - 21 januari 2010 19:06

Sevillano och jag kämpar vidare. I går blev det ett pass med långa tyglar. Helena

som aldrig har sett det sättet att jobba var med och fick prova på. Sevillano var

duktig som vanligt. Jag lyckades få till en riktigt hyfsad sluta.

I dag har jag ridit och nu börjar det lossna. Han var lite styv och ovillig i början, men inga kast med huvudet eller andra protester i dag. Jag kämpade med att få honom att böja sig och aktivera bakdelen med så lite kontakt med tyglarna som möjligt (ridkapson modell Branderup). Öppna på volten, öka och minska volten.

Serpentiner över medellinjen. Jag reglerade storleken på öglorna med innerskänkeln. Så kom ett sådant där härligt ögonblick när han mjuknar och trampar under sig. Det var bara att sitta och åka och styra genom att vrida kroppen. Jag såg en video i går på you tube från spanska hovridskolan

http://video.google.com/videoplay?docid=-4607047382968054700&hl=en#docid=460545786411446544


så kändes det en kort stund i dag. Jag satt och tittade på ryttarnas underskänklar som bara hänger helt avslappnade. Och dom sitter så still, man ser nästan inga hjälper.


Jag vill förresten tipsa om Roslagsläders helgkurser under våren för er som bor inom rimligt avstånd. Man kan sova över där också. Lär dig göra ditt eget huvudlag eller laga favoritkapsonen. Det är jätteroligt att kunna. Info finns på vår hemsida

www.seglinge.nu



Av Marianne - 18 januari 2010 19:36

Nu börjar jag komma i gång med ridningen igen. Jag har inte ridit på riktigt sedan oktober. Hade glömt hur nöjd man känner sig efteråt. Det måste vara så att endorfiner frigörs när man rider, för man mår så bra. Ja inte för att ridningen är på topp precis. Vi får kämpa för att hitta varandra igen, jag och Sevillano. Men dom korta stunder när det stämmer, är det så fantastiskt att sitta på en PRE. Jag skulle tex göra en skänkelvikning i trav på diagonalen, och jag vet inte vad han trodde skulle hända, men han blev helt tossig. Sprang i väg och kastade med huvudet, bockade och bar sig åt. Jag fick styra in honom i väggen för att få stopp på honom och lugna ner honom. Vi började om med skänkelvikningen lugnt i skritt halva diagonalen. När det verkade gå bra fortsatte vi sista biten i trav, och det gick också jättebra. Ok, nu gjorde vi om det igen. I trav från början. Och oj! Nu visste han vad jag ville. Han trampade under sig, krökte på nacken och flöt iväg i en jättefin skänkelvikning. Vad jag älskar den hästen (när allt fungerar). Vi fick några till sådana övningar som efter ett par tokiga försök, fungerade som tidigare. Men med en PRE håller man inte på och nöter och tjatar. Ett eller ett par lyckade försök, beröm och så går man vidare.


Nu har jag inga ridbilder. Skulle nog inte vilja visa några heller just nu. Vi får se om vi kommer ut i snön och rider någon dag. Då kanske. Sevillano har ju inte haft bett i munnen på hela den här tiden heller. Om en vecka skall vi prova igen. I dag har jag köpt två nya bett. Storlek 10,5 cm. En rak stång och ett tvådelat med fasta ringar, så får vi se vad han tycker om det.

En som jag har varit ute i snön med är i alla fall Svea vår gårdshund, så här kommer bilder på henne i stället. Visst har vi en trollskog?

  

  

Av Marianne - 14 januari 2010 17:40

Ja, nu har jag börjat få vårkänslor. Det är alltid så i januari. Det brukar ge sig ett tag i februari igen. Men ljuset har börjat komma tillbaka och energin likaså.


I går klipptes manarna på tre ston till. Harapienta, Famosa och Belleza. Famosa stod alldeles still när jag klippte med maskinen för första gången. Helt jämnt blev det väl inte för jag ville inte hålla på för länge med henne. Vi får jämna till det om några dagar.

Här hälsar hon på quartervalacken Benz.

  

Så har Malpica fått ännu en behandling av equiterapeuten. Hon har blivit bra mycket bättre efter den första behandlingen. Hon är mycket gladare och ser inte ut att ha ont längre. Men hon är fortfarande lite spänd och stel i rygg och länd. Hon fick akupunktur och lite annan behandling.

Här har hon ryggen full med nålar och ser lite tveksam ut. Senare slappnade hon av och började gäspa.

Här undrar hon lite vad som händer, men hon är positivt inställd till behandlingen.

        

Av Marianne - 12 januari 2010 17:39

I dag har jag varit med Sevillano på Ultuna, för att se över hans mun. Han har problem med bettet. För ett år sedan hittades rester av en vargtand och nu var han väldigt irriterad igen. Den här gången hittades ingen uppenbar orsak.

Han hade flera vassa kanter, och dom hade irriterat tandköttet så att det hade blivit svullet. Sådana svullnader kan komma i kläm under bettet och göra väldigt ont.


Jag hade huvudlag med bett med för att få hjälp med att se om det kan ligga fel och orsaka problem. Bettet visade sig vara lite för långt. Ändå är det bara 11,5 cm. Jag skall prova 10,5 cm och variera betttyp. Sevillano har som dom flesta PRE-er smalt huvud och liten mun. Det finns inte mycket plats för bettet, så ett tvådelat bett kan göra väldigt ont om det går upp i gommen (och då förstås särskilt om det är för långt). Man lär sig hela tiden.


Här kommer några bilder. Först en drogad Sevillano före behandlingen.

  


På höger sida där det syns lite blod satt det ett par tandflisor förra gången, men nu fanns det inget där. Vilka konstiga tänder hästar har. Här är dom jämna och fina nu och inga vassa kanter.  

  

Skapa flashcards