Carrera och Ingrato fick träffas i dag igen. Vi brukar betäcka varannan dag, men jag trodde att brunsten gick mot slutet så vi gjorde ett försök till för att åtminstone få två betäckningar. Det visade sig att hon var ännu mer brunstig i dag. Ingrato var också mer vaken och alert i dag. Kameran var i alla fall med, så det blev några bilder.

Carrera först på plats.

Ja så har vi klarat av första betäckningen för säsongen. Det var också första gången för båda hästarna, vilket man inte kunde tro. Det gick hur smidigt som helst.  De har ju hälsat på varandra i stallet och står nästan bredvid varandra och båda är trygga individer. Inga konstigheter alltså. Han till och med uppvaktade henne lite först.

Nästa steg är att se om han är fertil också.

Tyvärr inga bilder i dag. Sådant hade vi inte tid med. Nu skall vi fira Valborg!

Fina Harina, Hon är stor i kroppen, men skulle gärna krypa in i famnen om det bara gick. Hon är väldigt sällskaplig och kelig.

Så här ser hon ut som ridhäst i alla fall.  Inte illa eller hur?

Jag kan inte låta bli att ta några bilder på vårblommorna. Våren kom i förrgår och allt slår ut på en gång.

I dag såg jag en sädesärla. Ja Eddie är som en vårblomma han också, vår söta stallkatt.

Deltagarna fick lära sig att känna in hästen och kommunicera med så små hjälper att det verkade bara vara tanken som fick hästen att göra saker. Jag känner igen det i stora drag från andra tränare, men här blev det så tydligt.

Leslie är också en stor personlighet som man gärna lyssnar på. Hon verkar ha en enorm kunskapsbank att ösa ur.

Vädret var tyvärr som vanligt den här våren, rysligt. Jag tyckte synd om den frysande publiken.

Här kommer några bilder.

Under lördagen arbetade hon bl a med den här ponnyn och visade hur man får hästen lugn och fokuserad och hur hon kunde kontrollera hästens hela kropp.

Här får Anna fokusera på att hästen skall sänka huvudet utan att röra sig. Svårt.

Men det fungerade ju :o)

Här var tekniker som jag kände igen från andra tränare. Hur man flyttar en fot eller fram/bakdel med eftergift i repet. Som alltid är det eftergiften som är tricket. Hon flyttade runt den här stora hästen med lätthet.

Lastträning av svårlastad häst. Leslie frågade hästen om det kunde tänka sig att gå in i transporten.

Och det kunde den ju förstås (när Leslie bad om det) Sedan tog det lite längre tid att jobba bort rädslorna kring det hela så att ägaren kan lasta lugnt även i fortsättningen.

Ni som har unghästar och behöver lite hälp med hanteringen. Leslie kommer gärna hit och har en unghästkurs för oss framöver. Hör av er till mig så bokar vi henne.

'   

Vi har fått ett par nya inackorderingar. En ettårig hingst efter Jubon. En riktig liten snygging. Nu är det fem ettårskillar i flocken och fler kommer det till sommarbetet. Det blir ett bra gäng.

Nästa nya inackordering är ett 22 år gammalt haflingersto, Jessi. En liten tant med fart i. Med haflingermått mätt är hon väl medelålders   .  Jag provade först att sätta ihop henne med Kelifa som behövde avvänjas helt eftersom mamma Malpica snart skall iväg och insemineras (ett nytt försök med Habanero XLI). Men Jessi var inte så intresserad av att vara barnvakt, så jag bytte och satte Malpica där i stället. Det gick jättebra.

Malpica har blivit riktigt snygg över vintern tycker jag. Hon verkar trivas med livet.  

Nu är Malpica brunstig och har förälskat sig i den vackra Sargo (fredriksborgaren). Båda står och tittar på varandra över staketen. Ingrato som har en hage på andra sidan försöker påkalla uppmärksamhet, men lyckas sämre. Stona verkar inte alls lika intresserade av den pojkspolingen. Inte i stallet heller. Jag hoppas att det ändrar sig.

Nu i helgen är det kurs med Piet Bakker här, hela påsken. Jag kommer att låna ut Sevillano till en som inte har någon häst för tillfället. Piet tog ned honom till ridhuset i dag för att känna på honom. Sevillano såg alldeles lycklig ut. De tycker verkligen om varandra. Det var öronen framåt, och han gjorde allt Piet bad honom om.

Härligt att se.

Man tittar bakifrån när hästen skrittar om mankammen svajar åt något håll.

Här kommer några bilder.

Först ut var Mayoral XXXI  och den spanska  veterinären var Jaime Chapa, mycket trevlig (engelsktalande).

Sedan Acacia XIII som kom ända från Umeå.

Så var det Harina S min jättebaby. Hon mättes till 169 cm   

Så var det Fortuna de Randaz som är inackorderad här och ägs av Åsa Lindvall

Och sist men inte minst Ingrato FS, vår nya stolthet.  Mätt till 161 cm.

Ingrato och Harina skall ju avelsgodkännas på fredag så båda har fått träna lite.

Harina fick rasta av sig lite lös i ridhuset först och jag njuter varje gång jag ser henne röra sig. Hon har verkligen fantastisk trav och galopp.

Ingrato har också fått prova på huvudlag med bett. Jag köpte ju ett fint huvudlag på SICAB till honom. Han skall också få ett guldfärgat bett till det.

Ett par bilder från hagen i dag. Lera gör tyvärr att det inte blev något i rörelse.

Till sist nu i kväll tog Carrera och jag vår första skogstur. Bara hon och jag. Det var helt underbart. Det luktade vår och vi båda drog in alla dofter och njöt. Så travade vi hem längs grusvägen och det kändes som om vi hade gjort det många gånger förut. Hon är en fantastisk häst.

Väl inne i ridhuset galopperade han runt i en kvart tror jag, innan energin började lägga sig. Hans hage har ju varit en skridskobana i flera veckor, för att nu bli en leråker. Inget underlag som inbjuder till lek precis.

Några bilder blev det i alla fall.

Till slut Kelifa som roar sig så gott hon kan i brist på kompisar. I dag hade hon tagit ett lerbad för att sedan skutta runt som tok alldeles själv (ja hon har ju hagkompisar, men det är ju tanter).

I lördags var jag, Louise och Helena på en fölföreläsning på hästkliniken, Ultuna. Också mycket matnyttigt. Det gäller att vara observant på tidiga tecken, när något håller på att gå snett, både när det gäller sto och föl. Det känns i alla fall skönt att veta att man kan klara så mycket där på kliniken. Jag hade ju Kelifa förra sommaren som fick fölsjuka, dvs blodförgiftning. Det blev intensivvård i tre dagar. Sedan blev hon helt frisk, men dramatiskt var det.

Här kommer i alla fall några vårblommor:

De allra första utplanterade. Krukan är en av fyra som Alunda gjuteri gjorde till oss förra året. Fin eller hur?

Här är en annan vårblomma. Kelifa har vuxit till sig enormt och blivit riktigt kaxig. Hon ger sig ut

på lite egna äventyr och mamma Malpica är riktigt orolig emellanåt. 

Mamma Malpica

Och pappa Sevillano som är överlycklig över att snön och isen äntligen har gett sig, så att han kan återerövra

sin hage.

Min vackra rådjursögda Carrera. 

Dominiques Hidra har sin alldeles speciella utstrålning. Hon är den trygga mamman i ungstoflocken i lösdriften.

Lilla Centella som lägger på centimeter efter centimeter. Hon är nu 146 cm. Vi behöver 4 till före

avelsvärdering nästa år. Men hon är ett charmtroll som alla älskar.

Ingrato har nu blivit förberedd för betäckningssäsongen. CEM-prov har tagits, DNA-prov har tagits och han har

veterinärbesiktigats. Han har blivit genomgången av osteopat. Han har verkats. Han var nog inte verkad alls när han kom, och han var ganska rädd om sina ben. Nu går det bättre i alla fall och fötterna är fina. Han är i fin form. Det borde han väl i och för sig vara, men jag vill vara på den säkra sidan. Han har verkligen blommat ut och är jättevacker nu. Fler bilder på honom kommer när underlaget är bättre. Hans hage är fortfarande isig och lite opålitlig.

Alla mina ston är klippta (manen bara). Sist ut var ungstona i lösdriften. De har inte börjat fälla ännu, men ser mycket välmående ut.

Harina och Centella (två väldigt olika typer av PRE, inte bara storleksmässigt. Harina är 165 cm och Centella 146 cm). Jag är lite förundrad över att mina tre tjejer håller ihop och följer mig som en svans när jag kommer till lösdriften.  Det är ju en flock på åtta ston som borde bli väldigt tighta under vintern. De övriga kommer fram och hälsar och går igen.

Fina Invicta.

Joyero fick en stund i ridhuset. Han behöver hanteras en del även om han är gudasnäll. Man börjar kunna ana

lite hingsttendenser men bara så att han för första gången krökte på halsen och bockade lite busigt några gånger, när han var lös.

Först ut var Invicta och Centella som nu är väldigt tighta kompisar. Centella är mycket nyfiken och totalt orädd för allt. Hon skall undersöka allt nytt med tänder och hovar. Hon började ta sig över bommarna utan att vi hade bett henne. Invicta är lugn och eftertänksam. Lite mer försiktig och hängde inte på Centella förrän vi manade på henne.

Centella som är lite rund om magen. Hon rör sig riktigt bra.

Invicta följde med efter en stund. 

Så mycket hoppat blev det inte för hennes del.

Så kom "stridshästen" Harina in. Jösses vad hon rör sig! Tyvärr hann jag inte fånga hennes trav och galopp. Det får bli när det är lite ljusare.  Om någon vill ha en riktigt mäktig PRE med stoora rörelser, så är hon till salu. Hon är tre år nu och skall avelsgodkännas.

Här laddar hon som en tjur till attack.

Och så hoppar hon :o)

Så kommer den snälla försynta Joyero. Han är lite blyg, men gör allt man ber om.

Han var den som tog hoppningen på allvar. Inte en massa bus. Lite mer avslappnad och hoppade inte högre än vad som behövdes.

Våra dräktiga ston börjar bli lite runda om magarna, men Iliada och Belleza skall inte föla förrän i slutet av juni.

Vi har börjat planera årets betäckningar. Jag skall göra ett nytt försök med Habanero XLI på Malpica. Det kommer

ny fryst sperma i slutet av april. Carrera, Iliada och Belleza  tänker jag försöka med Ingrato på, så nu hoppas vi att han sköter sig och klarar av det.  Han har börjat ladda redan. Han visar upp sig och showar för alla hästar han ser.

Förra årets föl växer och utvecklas. Det blir spännande att se vad som kommer fram när vinterpälsen faller. Det gäller förstås i högsta grad också unghästarna i lösdriften. De ser ju ut som björnar allihop.

Här kommer några bilder på Lucero som börjar få lite rundare former äntligen.

Lucero och kompisen Helios som är ett halvblod. 

börja röra på sig lite mer, longering och long reins, och skall väl börja ridas också.

Ingrato börjar se mer vuxen ut. Han såg lite ponnyaktig ut när han kom i november, men jag tycker redan att han har blivit lite grövre. När solen lyste i helgen passade jag på att ta lite bilder på honom i rörelse. Underlaget är fortfarande inte det bästa, men är inte lika hårt och knöligt nu när det har kommit lite snö. Här kommer en bildbomb.

Jag blev kvar i stohagen i morse när vi släppte ut hästarna och bara njöt av att titta på dom. Flera har börjat brunsta. Malpica och Harapienta sprang fram till varandra och luktade på varandra, krökte på halsarna och pep och skrek. Sedan gick de bort mot Sevillanos hage och ställde sig där och hängde vid staketet. Han verkade inte bry sig, så det är väl inte någon riktig fart på brunsten ännu.

Lilla Kelifa var glad och sprallig. Hon bockade och for runt och lekte. Jag gick hem efter kameran och fick ett par bilder av henne. Det är första gången jag har sett henne röra sig ordentligt. Det ser ut att kunna bli något av henne.

Jag lyckades inte riktigt fånga rörelserna på bild, men visst är hon söt?

Jag fortsatte till Ingratos hage. Han kunde tyvärr inte sträcka ut, för hans hage är fortfarande knölig och hård.

Så det blev mest porträttbilder i den lågt stående solen. Jag skall försöka ta lite actionbilder på honom så småningom.

Senare flög ett streck med sångsvanar förbi. I januari? Det känns helt galet.

Vi har förstås fått 3 nya små inackorderingar, uppstallade. Hingstföl som nu är stora nog att lämna mamma och stå på egna ben.

Min Lucero kommer till också, så dom är fyra jättesnälla pojkar som än så länge tar det lugnt och vänjer sig vid den nya miljön. Det blir nog vildare lekar framåt våren. Lucero som jag har tyckt varit ganska stor, ser plötsligt ut som en liten skrutt. De andra är nämligen halvblod.

Lucero har dessutom längtat förfärligt efter mamma. Normalt brukar det vara gnägg, oro och ev. ilska ett eller ett par dygn när dom skiljs åt och sedan är det glömt, men Lucero har hängt med huvudet och sörjt i mer än en vecka och Belleza likaså, på sitt håll. Han har stått vid grinden och inte velat vara med dom andra. Nu börjar det bli bättre.

Jag har hört teorin om att hingstfölen binds hårdare till stoet än stoföl och stöts inte bort lika bryskt.

Belleza har varit ganska kallsinnig gentemot sina två tidigare stoföl. Är det någon mer som har den erfarenheten?

Vad skulle det i så fall ha för fördelar för arten?

Här kommer några bilder på pojkarna, från ihopsläppet. Lucero gör sig inte så bra på bild just nu. Manen ser ut som på en islandshäst och i övrigt ser han ganska spretig ut. Men vänta bara! Jag känner på mig att han kommer att bli en riktig snygging.

Lucero och Helios

Figge och Hobbe som redan hade gått tillsammans några dagar innan Lucero och Helios släpptes ut. 

Jag har ju fina ston att visa upp också förstås, så det är ju dumt att inte göra reklam för sig.

Ingrato snyggades till och ställdes upp framför huset för fotografering. Attans vad han börjar se vuxen ut  och fin.

Färgen är ju läcker. Den gnistrade i den lågt stående solen. Bilderna kommer så småningom.

Jag har tagit bilder på Joyero också. Han är ju till salu. En mycket trevlig ettåring som blir ganska stor och rejäl.

I dag fick Ingrato bekanta sig med bommar i ridhuset. Han är lite försiktig när man visar nya saker men verkar aldrig rädd.  Efter att jag hade gått med honom ett par gånger över bommarna, först i grimskaft och sedan lös, klarade han av det själv. Skutt över litet kryss var ju faktiskt ganska kul och efter ett tag ökade han tempot och for runt själv.

Han har verkligen olika uttryck i sitt kroppsspråk. Här den tuffa killen.

Och så den söta snälla.

Jag bad Paulo sitta på henne för att få lite mer tips om hur vi kan jobba vidare. Hon är fortfarande stel i ena sidan och vill inte gärna böja kroppen åt vänster. Jag fick en del att jobba med till nästa gång.

Paulo och Carrera

Kerstin och Oscuro (som har stått hos Paulo och WE-tränats tidigare)

Mina ston med föl gick i den hagen så dom släpptes ihop med övriga ston i hagen bredvid Sevillano. Det var med en klump i magen jag släppte ut, först dom, och sedan ett sto i taget. Man vet aldrig vad som kommer att hända. Om stona börjar bråka kan ju en fölunge lätt komma i vägen. Som tur var blev det mest nyfiket undersökande av ston och föl, som ju sprang undan lite osäkert. Det lugnade sig snabbt och jag kunde dra en lättnadens suck.

Stackars Lucero hade dessutom tillbringat sin första natt i egen box, och hade nog inte sovit så mycket för han var jättetrött i morse. Han somnade också snabbt efter att ha kommit in på eftermiddagen.

Ingrato har blivit alltmer hemmastadd och har börjat visa lite hingstfasoner. Skriker åt dom andra hingstarna och gör sig till för stona. Men han är en jättesnäll kille och lyssnar direkt när man säger åt honom. Han tycker förstås att det är väldigt tråkigt att gå ensam i hagen, så han går till grinden och vill gå in så fort man visar sig. Men ska man bli avelshingst så är det lika bra att vänja sig.

Jag tog med honom till ridhuset i förrgår för att se hur han beter sig. Han ställer upp på allt man begär. Gick snällt lös över pressenning för att få lite godis. Jag provade lite visningsträning och det kunde han. Jag provade några NH-övningar som stanna, backa, komma, följa efter. Inga problem. Han gör det man ber om helt enkelt. En trevlig kille.