Ja så har inridningen av Harina påbörjats. Hon uppskattar uppmärksamheten, men bryr sig inte mycket.

Fina Harina, Hon är stor i kroppen, men skulle gärna krypa in i famnen om det bara gick. Hon är väldigt sällskaplig och kelig.

Så här ser hon ut som ridhäst i alla fall.  Inte illa eller hur?

Jag kan inte låta bli att ta några bilder på vårblommorna. Våren kom i förrgår och allt slår ut på en gång.

I dag såg jag en sädesärla. Ja Eddie är som en vårblomma han också, vår söta stallkatt.

Den här helgen har vi haft besök av Leslie Desmond. Hon kommer från USA men bor tydligen i Sverige nu. Jag var bara med och några kortare stunder, så jag hann inte förstå allt hon gjorde, men mycket av det jag såg verkade helt magiskt.

Deltagarna fick lära sig att känna in hästen och kommunicera med så små hjälper att det verkade bara vara tanken som fick hästen att göra saker. Jag känner igen det i stora drag från andra tränare, men här blev det så tydligt.

Leslie är också en stor personlighet som man gärna lyssnar på. Hon verkar ha en enorm kunskapsbank att ösa ur.

Vädret var tyvärr som vanligt den här våren, rysligt. Jag tyckte synd om den frysande publiken.

Här kommer några bilder.

Under lördagen arbetade hon bl a med den här ponnyn och visade hur man får hästen lugn och fokuserad och hur hon kunde kontrollera hästens hela kropp.

Här får Anna fokusera på att hästen skall sänka huvudet utan att röra sig. Svårt.

Men det fungerade ju :o)

Här var tekniker som jag kände igen från andra tränare. Hur man flyttar en fot eller fram/bakdel med eftergift i repet. Som alltid är det eftergiften som är tricket. Hon flyttade runt den här stora hästen med lätthet.

Lastträning av svårlastad häst. Leslie frågade hästen om det kunde tänka sig att gå in i transporten.

Och det kunde den ju förstås (när Leslie bad om det) Sedan tog det lite längre tid att jobba bort rädslorna kring det hela så att ägaren kan lasta lugnt även i fortsättningen.

Ni som har unghästar och behöver lite hälp med hanteringen. Leslie kommer gärna hit och har en unghästkurs för oss framöver. Hör av er till mig så bokar vi henne.

'   

Under påskhelgen arrangerade OHR två på varandra följande kurser med Piet Bakker.  Jag fick möjligheten att låna ut Sevillano till Gunilla som för tillfället var utan häst. Det visade sig bli ett samspelt ekipage.  Piet har ju jobbat en hel del med Sevillano tidigare, så han känner hästen ganska väl. Gunilla fick därför ett långt förmaningstal i början om hur hon skulle hantera "dyrgripen"  .  Den sista lektionen (av tre) dansade Sevillano fram. Tack för ett jättefint jobb Gunilla! Du får gärna låna honom fler gånger   .

Nu märks det på hästarna att det våras. Pälsarna har börjat glänsa, stona brunstar. Alla är piggare och gladare.

Vi har fått ett par nya inackorderingar. En ettårig hingst efter Jubon. En riktig liten snygging. Nu är det fem ettårskillar i flocken och fler kommer det till sommarbetet. Det blir ett bra gäng.

Nästa nya inackordering är ett 22 år gammalt haflingersto, Jessi. En liten tant med fart i. Med haflingermått mätt är hon väl medelålders   .  Jag provade först att sätta ihop henne med Kelifa som behövde avvänjas helt eftersom mamma Malpica snart skall iväg och insemineras (ett nytt försök med Habanero XLI). Men Jessi var inte så intresserad av att vara barnvakt, så jag bytte och satte Malpica där i stället. Det gick jättebra.

Malpica har blivit riktigt snygg över vintern tycker jag. Hon verkar trivas med livet.  

Nu är Malpica brunstig och har förälskat sig i den vackra Sargo (fredriksborgaren). Båda står och tittar på varandra över staketen. Ingrato som har en hage på andra sidan försöker påkalla uppmärksamhet, men lyckas sämre. Stona verkar inte alls lika intresserade av den pojkspolingen. Inte i stallet heller. Jag hoppas att det ändrar sig.

Nu i helgen är det kurs med Piet Bakker här, hela påsken. Jag kommer att låna ut Sevillano till en som inte har någon häst för tillfället. Piet tog ned honom till ridhuset i dag för att känna på honom. Sevillano såg alldeles lycklig ut. De tycker verkligen om varandra. Det var öronen framåt, och han gjorde allt Piet bad honom om.

Härligt att se.

Då var årets avelsvärdering överstökad, här hos oss i alla fall. Det var en lång rundtur den spanska delegaten fick göra i år. Torsdag Dalarna, fredag fm Gesta gård, em Seglinge. Lördag Norge, söndag tre platser i Skåne och måndag västra Sverige. Hos oss blev det fem hästar.  Kontrollen av tendens till fallen mankam var ännu hårdare i år.

Man tittar bakifrån när hästen skrittar om mankammen svajar åt något håll.

Här kommer några bilder.

Först ut var Mayoral XXXI  och den spanska  veterinären var Jaime Chapa, mycket trevlig (engelsktalande).

Sedan Acacia XIII som kom ända från Umeå.

Så var det Harina S min jättebaby. Hon mättes till 169 cm   

Så var det Fortuna de Randaz som är inackorderad här och ägs av Åsa Lindvall

Och sist men inte minst Ingrato FS, vår nya stolthet.  Mätt till 161 cm.

Nu har Sevillano och Ingrato aktiverats i några dagar.  Sevillano har ju gått och gjort ingenting i ett år, så han har tappat formen. Nu har vi börjat aktivera honom i ridhuset på olika sätt. Natalie och Sofie har longerat och löshoppat honom och jag har tränat med långa tyglar. Han uppskattar uppmärksamheten. Någon hoppstjärna lär han väl inte bli, men kul har han.  Titta bara.

Ingrato och Harina skall ju avelsgodkännas på fredag så båda har fått träna lite.

Harina fick rasta av sig lite lös i ridhuset först och jag njuter varje gång jag ser henne röra sig. Hon har verkligen fantastisk trav och galopp.

Ingrato har också fått prova på huvudlag med bett. Jag köpte ju ett fint huvudlag på SICAB till honom. Han skall också få ett guldfärgat bett till det.

Ett par bilder från hagen i dag. Lera gör tyvärr att det inte blev något i rörelse.

Till sist nu i kväll tog Carrera och jag vår första skogstur. Bara hon och jag. Det var helt underbart. Det luktade vår och vi båda drog in alla dofter och njöt. Så travade vi hem längs grusvägen och det kändes som om vi hade gjort det många gånger förut. Hon är en fantastisk häst.

I dag fick Ingrato komma ner till ridhuset och springa av sig lite, och träna lite inför avelsvärderingen. Det har inte blivit så mycket träning över huvud taget med honom. Bara att gå till ridhuset är därför ett äventyr. Det är nämligen rasthagar med travhästar på båda sidor om vägen dit, både hingstar och ston. Ingrato studsade fram i något passageliknande och skrek och gjorde sig till för att imponera på/sätta skräck i hästarna runt omkring.

Väl inne i ridhuset galopperade han runt i en kvart tror jag, innan energin började lägga sig. Hans hage har ju varit en skridskobana i flera veckor, för att nu bli en leråker. Inget underlag som inbjuder till lek precis.

Några bilder blev det i alla fall.

Till slut Kelifa som roar sig så gott hon kan i brist på kompisar. I dag hade hon tagit ett lerbad för att sedan skutta runt som tok alldeles själv (ja hon har ju hagkompisar, men det är ju tanter).

Nu har våren satt fart på allvar, även när det gäller aktiviteter.  Jag och Johanna var på en intressant foderföreläsning. En engelska bosatt i södra Spanien blev upprörd över alla uppstallade hingstar som får alldeles för lite stråfoder (pga klimatet och därmed dålig tillgång) och därmed många olika foderrelaterade problem. Hon bestämde sig för att ta fram ett foder för att hjälpa dem. Hästar med foderrelaterade åkommor är känsliga för socker och stärkelse.  Ja vi fick en hel del att tänka på. Vi har två hästar som har haft fång här i stallet, och man är ju ständigt orolig.

I lördags var jag, Louise och Helena på en fölföreläsning på hästkliniken, Ultuna. Också mycket matnyttigt. Det gäller att vara observant på tidiga tecken, när något håller på att gå snett, både när det gäller sto och föl. Det känns i alla fall skönt att veta att man kan klara så mycket där på kliniken. Jag hade ju Kelifa förra sommaren som fick fölsjuka, dvs blodförgiftning. Det blev intensivvård i tre dagar. Sedan blev hon helt frisk, men dramatiskt var det.

Här kommer i alla fall några vårblommor:

De allra första utplanterade. Krukan är en av fyra som Alunda gjuteri gjorde till oss förra året. Fin eller hur?

Här är en annan vårblomma. Kelifa har vuxit till sig enormt och blivit riktigt kaxig. Hon ger sig ut

på lite egna äventyr och mamma Malpica är riktigt orolig emellanåt. 

Mamma Malpica

Och pappa Sevillano som är överlycklig över att snön och isen äntligen har gett sig, så att han kan återerövra

sin hage.

Min vackra rådjursögda Carrera. 

Dominiques Hidra har sin alldeles speciella utstrålning. Hon är den trygga mamman i ungstoflocken i lösdriften.

Lilla Centella som lägger på centimeter efter centimeter. Hon är nu 146 cm. Vi behöver 4 till före

avelsvärdering nästa år. Men hon är ett charmtroll som alla älskar.