I dag har Iliada och Joyero blivit verkade, och Carrera har blivit longerad med bett i munnen och tränat på att höja ryggen genom att röra sig i öppna på en liten volt. Carrera är så tacksam att jobba med. Hon kan bli upprörd och rädd när det händer nya saker, men hon lugnar sig alltid och jobbar sedan som en rutinerad äldre häst.

Här kommer några bilder från stallet. Först blev Iliada verkad och som hjälp hade vi stallkatten Eddie.

Han gjorde allt för att få uppmärksamhet. Att gömma sig i en Ikeakasse och hoppa runt brukar åtminstone sätta fart på hästarna. När ingen brydde sig blev han lite sur.

Så var det Joyeros tur. Det var ett tag sedan sist så han var ganska misstänksam mot Sussie.

Efter lite övertalning så, nåja, kanske då.

Han var jätteduktig (och Sussie också som hade tålamod att vänta ut honom)

så han fick godis och jättemycket beröm efteråt.

Jag mätte honom förresten. Han är 140 cm nu. Hans helbror Duro var

bara 134 vid samma ålder, och han var inte så liten. Jag undrar vad det skall sluta.

Ja nu så jobbar vi på av bara farten. I dag hade jag först besök av två som ville titta på Sevillano i första hand. Kanske får han ett sto att betäcka senare i vår.

I dag var han glad och visade gärna upp sig i ridhuset. Så tittade vi på dom andra hästarna och lilla Joyero som brukar vara så blyg, kom fram och hälsade och slickade den ena besökaren på handen. Invicta däremot, går bara rakt fram och hälsar utan krusiduller när någon kommer. Så blev det lunch och hästprat i ett par timmar. Trevligt.

Sedan på eftermiddagen fick Harapienta först och sedan Iliada komma ner till ridhuset och jobba lite från marken. För Iliada var det första gången på mer än 1,5 år tror jag. Hon uppskattade det. Hon rullade sig och bockade runt som en tokig innan jag fick kontakt med henne igen. Tyvärr har jag ännu ingen kamera som kan fånga mina tokiga hästar i ridhuset, men så fort jag hinner skall jag köpa en.

Här kommer i alla fall några stillastående bilder på mina sötnosar.

Harapienta

Iliada

I dag blev Carrera riden en stund igen. Jag tror att det är tredje gången någon sitter på henne.

Jag passade på när Sandra, som hjälper oss på lördagar, var här. För en gångs skull blev det några bilder. Vi började med att jag gick runt lite med henne i longerlinan. Efter en stund fick Sandra börja ta över lite. Stanna, gå, svänga.

Vi travade några steg. Carrera var jättelugn och fin.

Så fick hon försöka lite helt själv.

Ja det här var väl inga konstigheter, tyckte Carrera. Huvudlaget bestod förresten av en repgrimma med tyglar. Kan inte bli bättre, så här i början.

I dag äntligen har jag kommit upp på ryggen på Sevillano. Det är nog minst en månad sedan sist. Han var lite stel och verkade inte helt ok i höstas. Vilan (som inte var planerad) verkar i alla fall ha gjort honom gott. Jag har jobbat honom från marken lite då och då. Ett par dagar den här veckan var han jätteslö och ovillig, verkade inte ens vilja gå ut till hagen. Då blir man alltid lite orolig.

Så i går var han plötsligt mycket piggare och gladare, och i dag när jag red var han på strålande humör. Han kändes mjuk och fin i kroppen, och verkade lika nöjd som jag. Jag började med att longera honom och efter en stund sökte han sig framåt nedåt alldeles av sig själv. När jag red var han avslappnad och frustade nöjt. Det blev en kort ridstund, men den gav definitivt mersmak. Eftersom jag var ensam blev det ingen bild förrän vi var tillbaka i stallet. Men visst ser han nöjd ut?

Jag skall sätta i gång Iliada också har jag tänkt. Jag provade att ställa henne i stallgången bredvid för att se om hon och Joyero skulle skrika efter varandra, men det var lugnt. Då tog jag ut henne på en liten promenad runt stallet. Det var också lugnt. Nästa steg blir en tur ner till ridhuset någon dag. Hon undrade lite vad jag skulle hitta på.

Harapienta fick ett pass i ridhuset. Vi var ensamma den här gången. Det gillade hon. Longering och long reins. Hon behöver träna på att kunna koncentrera sig på arbetet och slappna av. Hon är lite spänd och orolig ofta, men det märks verkligen att hon mår bra när hon kan koppla av. Hon travade i bra form och började frusta. Det kändes jättebra. Skänkelvikning har hon lätt för. Det går av sig självt.

Så fick Sevillano sitt pass. Vi fick några åskådare och då blev han plötsligt lite blyg och ville inte göra sina trick eller leka. Däremot var han jätteduktig med long reins.

Så är det genomgång av fötterna på alla hästarna. I dag har Nicke, Belleza och Invicta verkats. Invicta är så otroligt mysig. Hon stod och åt lite hösilage under tiden och var helt obekymrad. När hon väl hittade balansen så stod hon som ett litet ljus. Hon är den vackraste hästen jag har tror jag. Hon har inga dåliga perioder. Hon växer jämnt och fint hela tiden.

Vår stoflock älskar sin vinterhage. Den är stor, kuperad med både öppna ytor och dungar av sly och stora träd. Sevillanos hage gränsar på två sidor till stona, så han kan se dom nästan var dom än är. Här kommer några bilder därifrån.

Carrera fick tokfnatt av någon anledning.

Harina spanar ut över dom andra hagarna.

Här är Diva (inackordering), Harina och Carrera inne i en av dungarna.

Diva står och funderar

Harina smyger omkring bland träden

Nu är jag igång med hästarna igen. Sevillano och jag hade en mysstund i ridhuset alldeles själva. Först fick han busa lös, vilket var mycket uppskattat. Han studsade runt och gjorde konstiga fyrfotahopp med skruv. När han hade tröttnat på det försökte jag få honom att trava normalt, men inte. Då skulle han göra alla konster han kan plus några till. Nu har vi snart ett nytt trick på listan. Vad det är avslöjar jag när det sitter. Så blev det löslongering när han var kontaktbar igen. Han skrittade, travade och galopperade på kommando på en liten volt runt mig, tyvärr bara i ena varvet. Han är mer osäker på sin blinda sida. Det går bra med longerlina, för då kan jag styra honom med den. Vi avslutade med favoritkonsten samlad galopp/hoppsasteg på en mycket liten volt.

Så long reins. Nu var han helt lugn och koncentrerad, och jobbade på jättebra. Vi fick till en fin travökning från samlad trav. Vi var lika nöjda båda två efteråt.

I stallet klippte jag sedan Belleza och Malpica som blev kvar från i går. Nu har jag Golosa kvar i lösdriften. Malpica njöt av pysslet. När jag klippte bort getskägget under hakan blev hon alldeles simmig i ögonen. Jätteskönt tydligen. Jaja hon är dräktig.

Här kommer ett par nya bilder. 

Malpica (före klippningen).

Emmys (Emmy bor hör på gården och jobbar i stallet) hund Isa myser i halmen i en av boxarna.

Plötsligt vill alla vara i vårt ridhus. Det har varit lagom lugnt hela hösten, men nu efter helgerna blev det rusning. Trevligt i och för sig, men lite gnissel innan alla har vant sig vid att samsas. Jag tog dit Harapienta i går i alla fall och tänkte träna lite long reins. Hon var fullt upptagen med att titta på vad alla andra sysslade med. Tex voltigeträning hör ju inte till det vanliga. Efter en stund började hon lyssna på vad jag ville också, så lite arbete blev det.

I dag har jag klippt manar. Harapienta, Harina, Carrera, Invicta och Iliada blev tillsnyggade. Nu har jag Malpica  och Belleza kvar. Iliada fick lämna Joyero (som ju står i egen box) och gå in i stallgången bredvid. Han ropade lite efter henne, och då blev hon lite oroligt, men efter en stund tystnade han och ägnade sig åt maten i stället. Jag provade för att se om jag kan börja rida henne snart utan att han klättrar på väggarna, och det verkar ju gå bra.

Oj vilka vädersvängningar! I går var det +5 grader och det rasade från taken. Vi lyckades i sista stund flytta fyra insnöade transporter som stod farligt till. Allt blev snösörja. Så frös det på och blev hårda iskanter i stället. I dag har vi fått plogat och sandat och lite ordning på det hela. Men utan broddar tar man sig inte långt ändå. Hästarna är tämligen obekymrade, och det är ju det viktigaste. Det har blåst en del i dag så dom sökte gärna lite lä.

Vi har haft besök några dagar av vårt lilla barnbarn Ellen. En liten solstråle på 7 mån, som har enorm aptit på livet. Hon älskar att krypande och gurglande jaga Svea (vår hund som är mycket skeptisk till barn). I går fick hon bekanta sig med hästarna vid lunchningen. Hon lutade huvudet mot halsen på Harapienta och slickade på pälsen för att undersöka det varma mysiga.

Först Harina

Så Harapienta som älskar allt smått.

Så full fart inne.

Och så ännu en bild på fina Joyero som växer och växer.