I dag äntligen har jag kommit upp på ryggen på Sevillano. Det är nog minst en månad sedan sist. Han var lite stel och verkade inte helt ok i höstas. Vilan (som inte var planerad) verkar i alla fall ha gjort honom gott. Jag har jobbat honom från marken lite då och då. Ett par dagar den här veckan var han jätteslö och ovillig, verkade inte ens vilja gå ut till hagen. Då blir man alltid lite orolig.

Så i går var han plötsligt mycket piggare och gladare, och i dag när jag red var han på strålande humör. Han kändes mjuk och fin i kroppen, och verkade lika nöjd som jag. Jag började med att longera honom och efter en stund sökte han sig framåt nedåt alldeles av sig själv. När jag red var han avslappnad och frustade nöjt. Det blev en kort ridstund, men den gav definitivt mersmak. Eftersom jag var ensam blev det ingen bild förrän vi var tillbaka i stallet. Men visst ser han nöjd ut?

Jag skall sätta i gång Iliada också har jag tänkt. Jag provade att ställa henne i stallgången bredvid för att se om hon och Joyero skulle skrika efter varandra, men det var lugnt. Då tog jag ut henne på en liten promenad runt stallet. Det var också lugnt. Nästa steg blir en tur ner till ridhuset någon dag. Hon undrade lite vad jag skulle hitta på.