Ja, så blev jag ensam med hästarna i två dagar, och trots att bara fyra stycken är uppstallade så blev det mycket i alla fall.

Stoet som Sevillano har betäckt sist skulle kollas. Tyvärr var hon inte dräktig, så det blir ett nytt försök.

Golosa fick återbesök av vet. för att titta på hennes öga. Det såg fint ut. Ingen skada på hornhinnan längre. En liten grå fläck syntes fortfarande, men den borde försvinna snart. Hon får sova inne på nätterna ett tag till, så att jag kan ha koll på ögat tills det är helt utläkt.

Jag har hunnit rida Harapienta ett par gånger i alla fall. Jag har bytt sadel, för jag kände att hon gick och spände sig. Nu känns det bättre. Hon gör framsteg hela tiden, men sista gången ville hon plötsligt inte gå undan för skänkeln längre. Då upptäckte jag att jag tar i för mycket (som vanligt). Att jag aldrig lär mig hur känsliga dom här hästarna är. När jag, som jag upplever det, bara tänker sidvärtsrörelse, så går det hur bra som helst.  Den här gången tränade vi också på mjuka övergångar. Skritt, trav, skritt. Det är likadant där. Om jag är övertydlig så blir det rivstart - tvärnit. Men när vi får till det så - mmmmm. Då blir hon mjuk som gelé. Hon är en förlåtande häst,  ett klokt sto på 10 år. Vi känner varandra väl  och det är ju lite annorlunda än att träna en unghäst.

Ja, så har jag också gått runt och kollat beteshästarna. Det är så mysigt. Dom flockas runt en, och alla vill ha varsin kelstund.

Här kommer ett par bilder på dom två ettåriga killarna Nicke och Dijon som har vuxit enormt i sommar. Nicke är min och travare (den större och kaxigare) och Dijon är Åsas och PRE

I går gjorde jag en utflykt till det stall i Stockholm, där jag hade mina hästar uppstallade innan vi flyttade till egen gård. Där har och har jag haft många vänner, både två och fyrbenta. Nu hälsade jag på Katarina och Soltero. Katarina var min medryttare i många år på mina dåvarande hästar. Så köpte hon ett PREföl, Soltero, som växte upp i vår lösdrift. Nu har han blivit en herre på 5 år. Han körs och rids. Ett par bilder på dom båda.

Jag träffade också två mycket kära fyrbenta vänner.

Stallkatten Olle, som jag fick som kattunge för att han skulle jaga råttor i stallet. Han sköter det jobbet med den äran, förutom att han är en härlig kompis. Han fick bo kvar när jag flyttade för jag tror att han ville det. Han är nu 8 år (tror jag).

Nästa kära återseende var Espera, som är min uppfödning och såldes som ettåring till Jenny i Örsundsbro. Espera är nu tre år och är på inridning under sommaren hos en gemensam vän. Jag har inte sett henne på länge. Hon har blivit jättefin, och sköter sig jättebra enligt vad jag hörde.

När vi satt där och pratade kom en hästägare som hade hämtat sin häst i hagen på väg till stallet. Hon hade ingen grimma med sig, men det löste sig ändå   .

Nu har Golosa haft otur igen. Hon har gjort illa sig i ögat, så vi fick ta hit veterinär i dag. Det ser inte så farligt ut, men hon har fått en liten skada på hornhinnan. Så blev hon uppstallad igen och får medicin några dagar, ögon skall man ju alltid vara försiktig med.  Hon verkar tycka att det är ganska mysigt att stå inne och bli ompysslad.

Harapienta fick jobba lite i ridhuset. Jag longerade och red henne. För första gången galopperade hon snällt i båda varven när jag longerade. Ridningen gick så där. Jag provade en ny sadel, som hon inte gillade riktigt. Hon spände sig en del i traven. Nu är hon i alla fall stadigare och fullt styrbar. Vi gör små volter efter långsidorna och serpentiner över medellinjen. Jag provade lite skänkelvikning och det var inga problem. Det hade Sevillano jättesvårt för i början. Vad olika hästar är!

I morgon skall jag åka till Stockholm och hälsa på Katarina och Soltero, och Espera som är där och blir inriden.

I dag höjde jag ribban för Harina. Hon fick komma in från hagen tillsammans med Carrera, men sedan fick hon stå på egna ben. Vi började med att verka hennes hovar, lite mer noga än vanligt, för att hon skall bli så fin som möjligt till september. Hennes tålamod är inte långvarigt så vi tog en paus mitt i.

Jag tog med henne till ridhuset (ensam den här gången). Hon var orolig och gnäggade och ville ut. För att distrahera henne plockade jag fram en pressenning och ett par sockerbitar och bommar. Hon fick bekanta sig med sakerna och springa lös en stund. Jag manade på henne att röra sig och att lyssna på mig.

Efter en stund travade hon över pressenningen och hoppade över två bommar som låg med ca 1m emellan. Då lade jag upp en bom på sockerbitarna. Hon slog i men hon hoppade glatt. Hon hoppade två gånger till. Jätteduktig för att vara första gången. Nu blev det lite longering, och i dag kunde hon i trav. Vi travade också längs långsidan, om än långsamt.

 Övade på att ställa upp i mitten, och nu har hon förstått att hon skall stå parallellt med framfötterna. Bak får vi ta senare.

Nu hade hon också förstått att hon inte kom ut genom att gå och ställa sig vid utgången utan kom till mig i stället.

När vi kom tillbaka till stallet blev hon duschad också, för hon hade blivit svettig. Det har hon aldrig varit med om, och det var ju ganska otäckt   .

Jag tyckte att hon har gjort stora framsteg, även om hon har humör och blir sur på mig när hon inte får som hon vill. Hon blir nog desto lugnare när hon har vant sig.

Tyvärr räcker inte ljuset i ridhuset för min kamera, så det blir dåligt med bilder i rörelse,  men ändå.