Harapienta fick stå inne bredvid Sevillano över natten. I går morse tog vi ut dom och gjorde ett nytt försök att betäcka. Harapienta var lika brunstig som dagen innan, men..... Sevillano var om möjligt ännu mindre intresserad. Han gick fram och luktade på henne, sedan började han beta. Det sto som är här för betäckning går i en hage lite längre bort. Han fick syn på henne och stod bara och tittade åt hennes håll. Vi gav till slut upp. Harapienta gick före honom tillbaka till stallet. Han gick precis bakom, utan att bry sig.

Vi hämtade in det andra stoet för betäckning. Jag började bli orolig att det var något fel på Sevillano. Men inte. Han blev jätteglad och betäckte henne på en gång.     Så Ingrid ditt sto är favoriten för tillfället.

När jag gick tillbaka med Harapienta till hennes hage passerar vi Sevillano. Han brukar alltid komma och titta när någon häst går förbi. Hon stannade två gånger och stod och tittade efter honom, men han var ointresserad, och kom inte. Det är lätt att lägga mänskliga känslor i en sådan här situation, men jag får mer en känsla av att han kände obehag på något sätt. Jag undrar vad hon utstrålade. Han har ju betäckt henne flera gånger förut.