Sevillano och jag kämpar vidare. I går blev det ett pass med långa tyglar. Helena

som aldrig har sett det sättet att jobba var med och fick prova på. Sevillano var

duktig som vanligt. Jag lyckades få till en riktigt hyfsad sluta.

I dag har jag ridit och nu börjar det lossna. Han var lite styv och ovillig i början, men inga kast med huvudet eller andra protester i dag. Jag kämpade med att få honom att böja sig och aktivera bakdelen med så lite kontakt med tyglarna som möjligt (ridkapson modell Branderup). Öppna på volten, öka och minska volten.

Serpentiner över medellinjen. Jag reglerade storleken på öglorna med innerskänkeln. Så kom ett sådant där härligt ögonblick när han mjuknar och trampar under sig. Det var bara att sitta och åka och styra genom att vrida kroppen. Jag såg en video i går på you tube från spanska hovridskolan

http://video.google.com/videoplay?docid=-4607047382968054700&hl=en#docid=460545786411446544

så kändes det en kort stund i dag. Jag satt och tittade på ryttarnas underskänklar som bara hänger helt avslappnade. Och dom sitter så still, man ser nästan inga hjälper.

Jag vill förresten tipsa om Roslagsläders helgkurser under våren för er som bor inom rimligt avstånd. Man kan sova över där också. Lär dig göra ditt eget huvudlag eller laga favoritkapsonen. Det är jätteroligt att kunna. Info finns på vår hemsida

www.seglinge.nu