Vintermörkret vore bra trist om vi inte hade sådana här glädjeämnen. Sju hästar med ryttare var på plats under fredagen. Ja det skulle ha varit åtta, men en hade skadat en hov och fick stanna hemma. Matte Linda kom hit och tittade i alla fall.

Och Sevillano hade ingen ryttare, för jag kan inte rida med min skadade hand och medryttaren Helena låg hemma jätteförkyld, men Sevillano deltog ändå med Paulo på ryggen   . Tyvärr kunde vi konstarera vad jag har misstänkt ett tag, att  Sevillano har fått problem med munnen igen. Han försöker undkomma bettet på vänster sida. För ett år sedan började  han krångla på olika sätt. Jag fick honom kollad på Ulltuna och det plockades bort rester av en vargtand. En bit satt kvar i käken men gjorde ingen skada då. Nu har nog den lossnat, så det blir ett nytt besök där.

Vi hade också besök från Åland. Karola som har en liten avkomma efter Sevillano satt här och drömde om den dag när hon deltar med sin Mingan.

Här är några av fredagens deltagare. Tyvärr var ljuset i ridhuset lite svagt för min kamera så det blir inte många ridbilder.

Först ut var Elisabeth och Amanda. Det är så roligt att se hur bra dom två passar ihop. Dom är så trygga med varandra.

Så en bild på Åsa med Pronette, holländsk Gelderländare,  som också verkar trivas jättebra ihop.

Här är Pernilla som red treåriga frieserstoet Mintje åt Kerstin som för dagen var lite skadad. En jätttesöt häst men med en del egen vilja.

Och till slut Sevillano och Paulo som lyckades genomföra  ett rejält träningspass trots munproblemen.