I brist på nya fräsha bilder och intressanta händelser i höstmörkret, blev jag inspirerad av Ann-Britt med Gustavsborgs PRE som berättade i sin blogg om hur det kom sig att hon började med PRE.

Här kommer nu min historia i korthet.

När jag skulle köpa min första häst hade jag fått för mig att jag skulle rida distans, och valde lämplig häst till det. Det blev en arab. En stor och ganska grov fux som hette Nachir. Han är fortfarande "hästen" i mitt liv. Vi tävlade distans i några år, började sedan med western och tävlade i några år tills han fick problem med ett bakben. Det blev trots all anlitad expertis aldrig bra och jag började bl a träna akademisk ridning, då jag hade hört flera som hade ridit sina hästar friska på det sättet. Det lyckades nu inte utan till slut fick jag lov att ge upp och låta honom somna in, min tappra vän. Vi hade haft mycket roligt tillsammans.

Medan vi tävlade western ville jag ha en påläggskalv av mer westerninriktat slag, och köpte ett 6 mån paintstoföl som jag döpte till Pocos Lucky Lacey. Innan

hon hade hunnit växa upp hade jag alltså blivit intresserad av akademisk ridning så hon tränades redan från början både i western och akademiskt. Lacey och jag tävlade i alla fall en hel del western (på lägre nivå).

När så Nachir fick sluta sina dagar hade jag blivit mer intresserad av den akademiska ridningen och ville ha en häst som hade lite lättare för den typen av arbete och valet föll slutligen på en PRE. Nu inköptes Iliada 3 år gammal.

På den vägen är det. Iliada är nu vårt stamsto här på Seglinge. Hon har blivit mormor i år och hon blir bara finare för varje dag som går. Det var en lite krokig väg som ledde hit, men roligt har det varit och ännu roligare skall det bli hoppas vi.

Foto Elke Hartmann